Nu står år 2013 runt knuten, tävlingsåret.. Ser fram emot det, med både spänning men också lite tveksamhet. Klarar jag verkligen detta extrema jag ska ge mig in på? Hur kommer det påverka mig i vardagen? Kommer jag klara av att trots alla påfrestningar ha energi och glädje till mitt övriga liv, Micke och Eira och även jobbet..?

Saken är ju den, att det finns ingen anledning att undra. Jag vill låta bli att varken spekulera eller analysera. Jag gör detta för jag tycker att det är kul, och skulle glädjen försvinna eller att det börjar påverka Micke eller Eira negativt så får det vara. Jag ska INTE "minsann" klara detta oavsett.

Jag ska ta en dag i taget, vara lycklig över att jag har möjligheten att prova på. Sista två månaderna, ja, dom klarar man nog inte med gott humör. Men så länge livet kan flyta på ändå får jag vara nöjd.

Jag hade aldrig kunnat ha den rutinen och kärleken till min träning och detta projekt utan varken Micke eller Eira.. =)

För övrigt vabbar jag idag. Eira hade feber i helgen och inatt, men hon är pigg.., vääldigt pigg.. Det regnar och är jättegrått ute, och jag är vröltrött..

Hoppas förkylningen som nu förföljt mig i 12 dagar ger med sig snart..! Halsen är iaf okej, men jag saknar min energi..

Dessa första pass efter vilovecka är ju väldigt speciella. Det är otroligt vad man kan tappa i styrka så fort.., men passet gick över förväntan. Baksida axel liggande i cc fick jag sänka. Annars kunde jag hålla mig på samma vikter. Axelpass var detta och det är ju min starkaste muskelgrupp. Och till saken hör att perioden innan vila denna gång varit fantastisk, jag har faktiskt t.o.m gjort min första chins =D

Så en milstolpe är faktiskt gjort! Men, veckan efter lyckades jag inte längre. Bl.a därav det blev en vilovecka.. ;o)

Så ja, träningen har gått riktigt bra det sista. Innan jag hade en viloveckan började jag dock tappa suget, kroppen var matt och jag gjorde några pass som inte kändes bra. För första gången på väldigt länge.. Jag tyckte gymmet började kännas som en belastning. Jag var allmänt stressad och sov dåligt. Svårt att släppa småskit. Och när jag börjar må så har jag svårt att uppskatta träningen.

Micke hade fick en långdragen lunginflammation. Hans mamma hamnade på sjukhus efter tråkiga omständigheter, inte så konstigt att det blev som det blev.

Spännande med baksida lår och vader imon =)

Nej, jag är inte präktig..! Jag vill slippa få ont i magen, vara tom på energi och göra något som enbart är trevligt för stunden och som i längden förstör för mig..! Hur svårt kan det vara att förstå?! Sluta kasta över erat eget dåliga samvete på mig, har ni inget stödjande att säga får jag be er att hålla tyst.

Herregud..! Jävla jantelag! Varför ha sånna problem med att folk gör sitt bästa?!? Suck..

/en Annelie som är upprörd över att omgivningen alltid ska gnälla/kommentera/inte fatta/"vara oroliga" för att man har mål med sitt intresse..