Nej, så är det. Jag orkar knappt skriva om det. Onsdagen 1/5 var första anmälningsdagen. Jag anmäler mig kl 07.30 På eftermiddagen får jag ett mail, där det står att man fått in 29 anmälningar mellan kl 00.00 - 00.15 Det 30:onde anmälningen kom in kl 04.15 Dessvärre var det sedan fullt och jag får ingen plats. Jag frågar om dom inte ska ha något reservsystem, eller om dom inte kan ta in fler. Han skriver att han sagt nej till 8 tjejer hittills, och att det inte kommer finnas något reservsystem och det finns inte plats för fler. Jag frågar om man kan räkna med att det definitivt inte kommer att tas emot några fler från denna stund, varpå jag får svaret att precis så är det.

Jag har fortfarande inte så mycket ord för detta. Har aldrig tänkt tanken att det kunde bli så här, att jag skulle vara tvungen att anmäla min kl 00.00 den 1/5 för att komma med. Att jag inte skulle få lov att tävla. Jag undrar hur f-n det kan komma sig att det blev så här. PR kupp? Något team som anmält alla deras deltagare kl 00.00, för att se till att alla deltagare representerar dem, så att hela alströmmer trofén blir en fantastisk publikation?

Namnet på min blogg har aldrig varit mer tillämpbar. Step up. Ja, jag får ta mig ur detta också.

Inte har jag gjort detta förgäves. All styrketräning. Minus 6 kg sen dieten började vecka 2 2013. Inte har mitt mål sedan sept 2011 krossats, det har förändrats. Nu siktar jag på fotograferingen den 27/5. Har jag tur kommer jag i tävlingsbikinin då, men den ska sys upp för målvikt på 55-56 kg och jag vägde 58 kg i onsdags. Idag vägde jag 59,5 kg. För att jag slarvat? Absolut inte. För att denna händelse stressat mig extremt och gjort mig rent och skärt ledsen? Ja, troligen. För att det dessutom är den tiden i månaden? Ja, börjar lära mig att jag lätt lägger på mig upp mot 2 kg veckan innan mens. Kommer detta jävligt olägligt? Ja. Men det betyder också att jag inte bör vara helt vätskefylld på fotograferingen. Och det är ju det som räknas.

Saken är också den, att målet för mig från början ju inte var tävlingen i sig. Det var utmaningen. Jag trodde aldrig att utmaningen skulle bli så här.., men å andra sidan är det väl det oväntade som verkligen är utmanande..

Luciapokalen i december? Mycket måste stämma i resten av mitt liv för att det ska bli så. Det går dessvärre inte att planera för min del. Mycket i mitt övriga liv har uppdagats i veckan.. usch allt kommer verkligen på samma gång. Jag ska göra mitt bästa för att möjligheterna ska finnas att tävla i dec. Men bollen ligger verkligen inte bara hos mig.. Jag har också lärt mig att slutet av en diet, att vara mamma och sambo och att arbeta 100% ärngen ultimat kombo. Inte för att tiden inte finns, men för att det stressar min kropp så jag lägger på mig massa vätska, och går inte ner i vikt. Hur man löser det.., är för mig stor gåta. Så 4 veckors semester innan tävling måste också godkännas på mitt jobb för att jag ska få ihop det.

Innan trodde jag verkligen, att bara man är stenhård med maten och tränar mycket, så går man ner i vikt. Men det visade sig inte vara så lätt. Äter man minsta lilla för lite, eller tränar minsta lilla för mycket, så är balansen bruten. Min kropp lägger bara på sig vätska och inte fan går man ner i vikt. Man blir bara arg, fullkomligt orkeslös, ledsen, deppig och framförallt frustrerad för att man inte får ett skit för sin ansträngning.. Bra att vet för framtiden.

Utmaningen efter fotograferingen, ligger i att behålla vikten någorlunda. Vilket ju också ger bra förutsättning att kunna tävla på lucia.

Jag känner dock glädje i att få fira min födelsedag på riktigt med min familj och vänner. Jag känner också stor glädje i att verkligen få vara med på riktigt på bröllopet vi ska på, på Gotland vad som skulle vara veckan innan tävling. Jag känner glädje i att få slipa på vad jag upptäckt är svagheter i min fysik.

Men är det svårt med slutet av en diet, när sådana här händelser dyker upp? Ja..! Man är ju så ledsen att man bara vill stänga av världen tidivis.. Samtidigt känner jag ju fortfarande att det vore fel att börja frossa nu. Det hade bara gjort allt ännu värre, det är jag ju medveten om.

Kanske blir det lite tömning dagarna innan fotograferingen. Det faller sig så bra med semester och tidigare planering.. Men är jag lika uppriven och stressad då, så vågar jag mig inte på tömning. Jag är rädd att kroppen inte kommer att släppa vätskan i tid till fotograferingen. Och det vore ju jävligt dumt..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, 5 ynka dagar kvar. Tyvärr är det ju så att jag inte har viljan på samma vis längre. Vill bara få denna fotografering gjord, ser knappt fram emot den nu. Är rädd att jag bara kommer känna mig missnöjd över bilderna eftersom det känns som att jag g...

Tokigt tokigt tokigt......... I lägena när hungern tränger sig på får man för sig att det är dags att lägga ner allt omgående och börja FROSSA. Denna typ av hunger har jag bara känt ett fåtal tillfällen under våren. Och jag tror den kommer att dyka u...

För er som tycker att jag är pretentiös och irriterande "redig" kan gotta er i att jag började smaka på lite av den överblivna smörgåstårtan på jobbet igår, vilket övergick till att smaka på en limiten bit kaka.. Vilket övergick till att ta mig direk...

För er som tycker att jag är pretentiös och irriterande "redig" kan gotta er i att jag började smaka på lite av den överblivna smörgåstårtan på jobbet igår, vilket övergick till att smaka på en limiten bit kaka.. Vilket övergick till att ta mig direk...

Idag har varit en riktigt bra dag! Trots att jag fått stå emot smörgåstårta och kakor på jobbet (det luktade och såg jättegott ut!!) Funderar mycket på min 4 timmars tågresa hem från Ronneby efter fotograferingen, gällande maten jag ska packa med ...