...är som alltid andras åsikter, förutfattade meningar och till viss del brist på kunskap.

Påskhelgen var tuff, inte bara för alla frestelser utan för att jag konstant har fått förklara och berätta om min kost framförallt. Och det verkar vara extremt svårt att förstå.. Det har varit missförstånd och påståenden, allt från "nej du äter väl inte kött", "nej det är väl för ohälsosamt för dig", "du stressar kroppen och om du har latenta sjukdomar i kroppen utlöser detta dem", till frågor om jag äter diverse olika matvaror och det senaste nu, när jag blivit sjuk, så är den generella uppfattningen att jag enbart blivit det för att jag skulle ha någon typ av näringsbrist.

Ja. Jag vet, man ska skita i vad folk säger. Och det går bra för mig att göra det, men vid vissa tillfällen gör omständigheterna att man faktiskt inte orkar höra mer.

Jag vet ju, att alla dem som har negativa åsikter om vad jag äter och framför det som att jag "experimenterar" med min hälsa, själva absolut inte äter på bästa sätt för att optimera sin hälsa. Jag vet, att de äter så pass dåligt, att risken att de exempelvis blir sjuka pga sin kost är bra mycket större för dem än för mig.

Varför tror folk att våra kroppar är gjorda av porslin? Hur kan man tro att jag skulle få näringsbrist, jag äter rejält bra matvaror som jag själv tillagat VARJE dag, jag utesluter en hel del mat vi vet påverkar oss negativt och visst, jag äter så pass få kalorier att jag går ner i vikt. Men samtidigt äter jag så pass mycket att jag hela tiden blir starkare, jag är på lika bra(eller dåligt?) humör som tidigare och jag klarar mitt jobb lika bra.

Jag vet ju att dessa åsikter osar brist på kunskap; kunskap i vad jag gör och kunskap i fysiologi i allmänhet.

Och jag har många gånger skrivit om detta. Det bor en liten besserwisser i alla som gäller hälsa. Fattar man inte hur komplext detta område är, hur kan man vara så oödmjuk att man tror sig kunna så mycket att man kan dra slutsatser inom detta område, när man i själva verket inte vet någonting??

Som att en amatör skulle börja uttala sig om någons sjukdom, utan att inte kunna något om medicin/ kroppen. Hälsa är faktiskt också ett proffessionellt område.. Inte någon medialära...

På söndag vill min svägerska som börjat engagera sig mycket i herbalife att jag ska följa med på en presentation. Verkar spännande så jag följer med, om jag orkar med att höra mer om kost vill säga... =D men jag måste säga att det är roligt att någon i familjen blivit så intresserad av kost. Ens gamla visioner, drömmar för yrkeslivet och kunskap som ligger i ens ryggsäck väcks lite till liv, i lagom mängd.

Men varför jag inte vill arbeta med detta jag utbildat mig inom är en helt annan, lång historia. Men visst brinner mitt hjärta för fysiologi, träningslära och kost, framförallt inriktat mot prestation =) därför älskar jag att leva det liv jag gör idag <3

...är som alltid andras åsikter, förutfattade meningar och till viss del brist på kunskap.

Påskhelgen var tuff, inte bara för alla frestelser utan för att jag konstant har fått förklara och berätta om min kost framförallt. Och det verkar vara extremt svårt att förstå.. Det har varit missförstånd och påståenden, allt från "nej du äter väl inte kött", "nej det är väl för ohälsosamt för dig", "du stressar kroppen och om du har latenta sjukdomar i kroppen utlöser detta dem", till frågor om jag äter diverse olika matvaror och det senaste nu, när jag blivit sjuk, så är den generella uppfattningen att jag enbart blivit det för att jag skulle ha någon typ av näringsbrist.

Ja. Jag vet, man ska skita i vad folk säger. Och det går bra för mig att göra det, men vid vissa tillfällen gör omständigheterna att man faktiskt inte orkar höra mer.

Jag vet ju, att alla dem som har negativa åsikter om vad jag äter och framför det som att jag "experimenterar" med min hälsa, själva absolut inte äter på bästa sätt för att optimera sin hälsa. Jag vet, att de äter så pass dåligt, att risken att de exempelvis blir sjuka pga sin kost är bra mycket större för dem än för mig.

Varför tror folk att våra kroppar är gjorda av porslin? Hur kan man tro att jag skulle få näringsbrist, jag äter rejält bra matvaror som jag själv tillagat VARJE dag, jag utesluter en hel del mat vi vet påverkar oss negativt och visst, jag äter så pass få kalorier att jag går ner i vikt. Men samtidigt äter jag så pass mycket att jag hela tiden blir starkare, jag är på lika bra(eller dåligt?) humör som tidigare och jag klarar mitt jobb lika bra.

Jag vet ju att dessa åsikter osar brist på kunskap; kunskap i vad jag gör och kunskap i fysiologi i allmänhet.

Och jag har många gånger skrivit om detta. Det bor en liten besserwisser i alla som gäller hälsa. Fattar man inte hur komplext detta område är, hur kan man vara så oödmjuk att man tror sig kunna så mycket att man kan dra slutsatser inom detta område, när man i själva verket inte vet någonting??

Som att en amatör skulle börja uttala sig om någons sjukdom, utan att inte kunna något om medicin/ kroppen. Hälsa är faktiskt också ett proffessionellt område.. Inte någon medialära...

På söndag vill min svägerska som börjat engagera sig mycket i herbalife att jag ska följa med på en presentation. Verkar spännande så jag följer med, om jag orkar med att höra mer om kost vill säga... =D men jag måste säga att det är roligt att någon i familjen blivit så intresserad av kost. Ens gamla visioner, drömmar för yrkeslivet och kunskap som ligger i ens ryggsäck väcks lite till liv, i lagom mängd.

Men varför jag inte vill arbeta med detta jag utbildat mig inom är en helt annan, l%C

Nu är förberedelserna igång för tävlingsbikinis! Färg vald och tyg beställt..... =) =) jättekul, men också lite pirrigt för nu börjar det faktiskt närma sig!

Har också letat fotograf. Vill ju hemskt gärna få lite bilder på formen här framåt slutet av maj, man vet ju faktiskt inte om man kommer att vara i den formen igen.. Har hittat ett helt perfekt ställe, verkar det som, så nu är ett mail ivägskickat och jag hoppas på besked snarast... Och skulle jag få en tid där i maj, så är det VERKLIGEN inte lång tid kvar.. =O kanske precis den motivatorn jag behöver nu.

Jag sitter nämligen hemma idag med feber. Vilket igår bidrog till att jag började äta.... Och fortsatte äta... Och sen åt lite till. Det var ju väntat, men inte kul på vågen idag. Jag låg tidigare still några dagar på 60.0 Idag; 61.5 Vätska, jovisst, men det är ändå så dumt för nu tar det ju såklart ännu längre tid att gå ner. Och tiden börjar ju bli knapp... Så det finns inte längre utrymme för undantag från nu. Då kan jag lika gärna skita i det här.

Och det skulle bli bedrövligt tomt och tråkigt.

Morgonpromenad bör jag gå minst 6dgr/vecka. Två intervallpass bör jag verkligen trycka in per vecka. Ja nu börjar sista perioden av detta! Får hålla tummarna för att kroppen är med mig och tappar fett som jag vill.... ;o)

Lets go.......