"När du ändrar sätter du betraktar saker, ändrar du de saker du betraktar"

Upp i sadeln igen. Igårkväll kände jag verkligen att jag ville hoppa av. Jag provade tanken på att börja äta hur som helst igen och kände en stark tomhet i det. Det känns inte bra att hoppa av. Jag vill verkligen avsluta detta jag påbörjat. Räfflor måste bort, och jag måste hitta sätt att umgås med Eira som är lite mer stillsamma och ger energi <3

Jag måste, återigen, vara stark i varför jag gör det här. Det ska vara kul och det ska vara fokus fortfarande på Eira och att detta är ett projekt, ett intresse. Inget gravallvarligt! Tävlingen är en bonus. En klok vän gjorde en så bra liknelse förra veckan. En sån här utmaning handlar om vägen till scenen, som att gå hela vägen till en affär. Och när man ändå står utanför affären, kan man lika gärna gå in. Men det är en bonus. Grädden på moset, och inte det drivande. Det drivande är att klara livet, trots att det är svårt. Det vill jag känna att jag klarade när detta är över.

Klämde i mig 2 swebar igårkväll, sov gott och vägde 58,8 imorse. Ska prova ett par dagar till på 1600-1650 kcal, om jag fortfarande får lika konstiga fysiska nej från kroppen ökar jag 100 kcal till att börja med.

Nu är det den sista dagen av denna skit april månad! Maj bjuder på mycket roligt; ensamtid med Eira, frisörbesök, fotografering och workshop för bodyfitnesscenen. Också utmaningar: en vecka ensam med Eira och mätning.

Jag hoppas att i slutet av veckan ligga på 58.0 kg. Men, jag förbereder mig också på att det också plötsligt kan stå still (har ju inte greppat min kropps beteende helt än, även om april månad gett mig bra mycket bättre förståelse)

Idag skickar jag iväg mina grejer till Lina Sirén som syr upp mina tävlingsbikinis.. Sneak peak på tyget? ;o)